fromfat2fab.blogg.se

Själv har jag roat mig med att gå igenom garderoben och provat kläder, för tänk om jag kanske skulle
 kunna ha alla de där kläderna som jag köpt för att "jag ska ju snart gå ner och då kommer de att passa..." Någon som känner igen sig? Jag köpte senast i höstas ett par grymt snygga jeans från Desigual. Jag har aldrig tidigare kunnat ha något från det märket men nu fick jag i alla fall ihop knappen. Även om de ska sitta på höften för att sitta snyggt, så gick knappen att stänga. Jag såg ut som en semla i affären, med fettvalkar hängandes ut och putade lite här och där, men jag blev alldeles förälskad och köpte dem i alla fall. Svindyra, men jag kommer ju snart att kunna ha dem tänkte jag.

 

Så dem provade jag idag. Och nä. De satt fortfarande åt för hårt. Alltså, i huvudet tänker jag att jag har bantat typ forever och att jag känner mig mycket smalare än förut. Men de där jeansen, de där icke stretchiga jeansen berättar sanningen, att det inte hänt ett dyft ännu.

 

Det kan ju eventuellt kanske möjligen vara så att jag har lite bråttom, att en och en halv veckas lidande inte räcker, för jag har ju en hel del övervikt och ju tjockare man är desto mer behöver man gå ner för att man ska minska en storlek. Har hört att en storlek motsvaras ungefär av fem kilo. Jo, så är det säkert när man är lite mindre, nu i min viktklass är det snarare tio kilo skulle jag gissa på.

 

Så jeansen får ligga och samla damm ett tag till. Provade såklart en massa kläder och en del satt inte åt som ett korvskinn längre, utan de bara lade sig som en andra hud men jag är verkligen inte framme än.

 

Försöker vara hurtig och tänka som min kompis säger, "one minute in your mouth, three months on your hip"... så jag har ju själv ätit mig in i den här situationen, men nu när jag bestämt mig för att göra något åt det och kämpar med mina pulverpåsar så vill jag se resultat NU. Hör du det, fettmagen, bort med dig NU!!!

 

Folk som inte är/har varit tjockisar själva vet inte hur det är att ha maten som ett missbruk. Inte ens läkarna tar det på allvar. Det är ju bara att äta mindre och träna mer. Men shit pomfritt att jag inte tänkt på det själv!!! Det är fan inte så lätt som det låter.

Maten finns i precis alla sammanhang, som en belöning, bestraffning, du måste äta annars dör du, tröstäta, festäta, glädjeäta, man äter för att det är fint väder, man äter mysmiddag när man umgås, fikar när man ses, allt handlar om mat och har man väl tendensen för att gå upp i vikt och inte har det där automatiska stoppet att sluta antingen om man är mätt eller av rent förnuft, ja, då blir man tjock!

 

En enda gång i mitt liv har jag blivit så mätt att jag mått illa. En enda gång. På en ålandsbåt efter en buffémiddag för en massa år sedan. Men annars så har jag inga problem att äta tills jag är mätt, äta en andra portion för att det är gott och en tredje för att det är onödigt att kasta mat.

 

Men vidare provningar av garderoben får vänta. I alla fall en vecka till eller så... :-D

 

Vägde mig imorse igen, vågen stod på 83,8, så drygt fem kilo på en och en halv vecka. Borde motsvara en storlek i teorin, men det är ju en massa vatten som jag gått ner, man går ju inte på toa och gör nr 2 lika ofta heller vilket betyder att man tömt tarmarna, så där är ytterligare nått kilo. Så jag räknar med att i praktiken är det två kilo kanske. Väger mig på iTrim på onsdag igen, får se vad deras våg säger!