Lätt som en fjääääder...
Natuuuuurligtvis har jag ätit som en galning över julen.
Natuuuuurligtvis blev det inte bara på julafton och nyårsafton.
Sjääääälvklart har jag smällt i mig både mat och choklad och godis och...
Var det någon som trodde något annat? Egentligen?
Nä, inte jag heller, eller jo, jag hade världens bästa intentioner. Men njae, det gick väl ganska snabbt åt skogen med dem. Men vet ni vad, jag har faktiskt inte ett dugg dåligt samvete för det! Jag har bara en sak att säga, YOLO!
Fast jag har faktiskt hunnit landa lite i min nya kropp. Jag väger preciiiis under åttiostrecket nu, och det är samma vikt som i början av december. Jag har alltså inte rört mig ett gram typ sedan dess. Men jag har hittat fram lite till min kropp, njuter riktigt av att kunna göra saker, kunna röra på mig (inte för att jag har kondis, för det har jag inte...), men att jag kan göra saker utan att min "fat-suit" är i vägen liksom, om ni förstår vad jag menar.
Bara en sådan sak som att jag gillar att sitta i sängen och läsa eller kolla på tv (ja, tv i sovrummet, döden för eventuellt sexliv, men jävligt bekvämt...), och nu kan jag dra upp ett knä utan att magen är i vägen liksom! Ni vet smala personer som kan sitta på en pinnstol och dra upp ett eller båda benen med fötterna på samma stol som man sitter på... Där är jag inte än, och det i sig är inte ett mål, men när man är smal så har man inte allt fett i vägen, utan man kan göra vad man vill!
Jag väger som sagt strax under åttio, 79,3 imorse, och jag har en hel del kvar, men jag mår så sjukt BRA i min nya kropp! Och jag blir så arg på mig själv att jag inte tagit mig tiden att gå och träna, för hade jag gjort det så hade jag gått ner i vikt trots att jag ätit som en gris! Fick ett sms från min coach på iTrim, hon tyckte jag skulle komma och träna eftersom jag inte varit där sedan 2 december... Hm, nä... Det har jag nog inte...
Så om jag hade tränat, så hade jag känt mig mer "fit" än jag gör nu. Vilket får mig att fantisera om hur bra det kommer att bli när jag gått ner fem eller tio kilo till! Och ytterligare kilo efter det!
Målvikten förändras hela tiden, men jag kommer säkert att känna när det är bra, när jag mår bra. Och om jag mår bra redan nu, fatta vad bra jag kommer att må sen! :-D
På allvar, om jag vetat att det var en sådan kick att gå ner, att riktigt känna hur fin man är, att orka mer, att kunna ha kläder, att känna hur lätt man är när man går... Hade jag vetat allt det innan, då hade jag fasen gått ner tidigare! Inbillar jag mig i alla fall! Men jag är här nu, och jag går ner i vikt nu! Och nu är bättre än sen!
Har köpt mina första slim-jeans. Rosa supertighta jeans från L.O.G.G. på H&M. Strl 44. Och jag hade nog kunnat ha strl 42 eftersom de är lika stretchiga som ett par tights! Min man tittade på mig och skrattade när han såg mig i dem. Benen är ju fläskiga, allt fettet har blivit mycket lösare och det gungar verkligen när man går. Tyget korvar sig runt låren och egentligen, om vi ska vara riktigt ärliga, så är det här inte några jeans för mig. Men det struntar jag högaktningsfullt i eftersom jag känner mig snygg i dem! Jag kan ha ett par jeans som inte är köpta på en tjockisavdelning i affären! Och ett par som sitter åt som korvskinn eftersom det är det som är mode just nu, och jag är mer stolt än snygg i dem! Men med rätt attityd kommer man långt! Så jag har dem och tänker att jag är snygg och då blir jag snygg! Om ni fattar min logik!
:-D
Jag har alltid brytt mig om mitt utseende, för trots att jag varit en stor flicka, så har jag alltid klätt mig snyggt och efter min vikt. Alltid varit fin och piffig liksom! Jag har såklart också dagar när jag inte tvättat håret på en vecka, och myskläderna som borde tvättats för länge sedan åker på. Men, jag försöker att för min egen skull ha kanske fina myskläder, kanske snygga underkläder, kanske något lite extra lite här och där!
Jag sitter ju hemma och jobbar flera dagar i veckan, och även de dagarna så har jag lite finare kläder, smycken eller något annat. Även de dagarna ingen annan än familjen ser mig.
För min egen skull!
Eftersom jag är övertygad om att livet är alldeles för kort för att inte göra sig fin varje dag! Man behöver mer glamour i vardagen! ;-)
Ibland, när jag har mina snygga myskläder, kan jag till och med sätta på mig ett knallrött läppstift när jag sitter hemma. För jag ser mig själv i spegeln och blir glad när jag ser det! Skulle kanske inte ha det om jag skulle träffa folk, knallrött läppstift är inte riktigt min stil egentligen, men jag önskar det vore det! Jag önskar jag ville/kunde ha det jämt! Och då har jag det ibland, även om det bara är för min egen skull!
För på riktigt, det är ju för min egen skull jag vill må bra!
Mår jag bra, sprider jag "må bra"-vibbar och förhoppningsvis mår de i min närhet bra då också!
Halleluja!
